Samverkan

Åtgärder vid olycka vid vattentäkt Med olycka vid vattentäkt menas här en olycka med utsläpp av förorenande ämne i ett tillrinningsområde för en vattentäkt. Åtgärdsbehoven kan vara extremt akuta och ibland komplicerade för att undvika svårare störningar i ett samhälles vattenförsörjning. Samtidigt kan det i andra fall vara betydligt mindre bråttom. Det är därför viktigt att snarast möjligt få grepp på läget. Åtgärder Under rubrikerna ”Grundvatten” och ”Ytvatten” ges några typfall av åtgärdsbehov och även ledtrådar till hur bråttom det är med olika åtgärder. Samverkan och olika aktörer Det är viktigt att utröna om räddningstjänst råder eller inte vid olyckan, ur vattentäktens perspektiv. Är det akut bråttom med åtgärder, hotar olyckan hälsa/egendom/miljö, finns risk för att olyckan hotar stora värden och finns det ingen annan med ett ansvar som kan hantera olyckan på ett tillräckligt bra och snabbt sätt? Utifrån dessa frågeställningar kan en räddningsledare ta beslut om räddningstjänst. Har räddningstjänst avslutats är det ofta en restvärdesledare som har ett huvudansvar för vidare sanering. Där olyckan inte varit räddningstjänst kan det vara andra aktörer, som exempelvis en verksamhetsutövare eller dennes försäkringsbolag, som har ett ansvar att exempelvis hantera sanering. I samtliga fall är dock samverkan värdefull bland de aktörer som på olika sätt kan bidra till att så bra åtgärder som möjligt vidtas. Under rubriken "Aktörer" listas och beskrivs de vanligaste aktörerna, vid en olycka som kan hota en vattentäkt, som på olika sätt kan bidra i bedömningen eller i genomförande av olika åtgärder. Oavsett olyckans omfattning så krävs ofta krävs samverkan mellan flera olika aktörer. En process med berörda aktörer bör startas upp så snart som möjligt. Detta för att koordinera åtgärder och insatser utifrån en gemensam uppfattning om läget. Tidigt i processen måste alla samverkande aktörer definieras. De frågor som bör ställas är: * Vilka aktörer påverkas och vilken roll har olika aktörer. * Vilken aktör håller ihop samverkansarbetet (kallar till samverkansmöten, genomför samverkansmöten, dokumenterar, säkerställer att samtliga har tillgång till samma lägesinformation osv). * På vilket sätt skall samverkan genomföras (typ av möten, tidpunkter, frekvens etc). Det kan vara mycket bråttom att agera och fatta beslut vid utsläpp som hotar vattentäkter. Det är därför en stor fördel om former för detta bestämts redan innan olyckan sker, exempelvis i en beredskapsplan med larmplaner, etc.

Grundvatten

Akut hindra att en förorening når grundvatten Vid utsläpp på mark är det olika bråttom med åtgärder beroende på markens infiltrationsegenskaper. Åtgärderna kan därför skilja sig åt. Viktigt är också förhindra andra spridningsvägar, som exempelvis via dagvattenledningar eller dess rörgravar. Aktörer som kan bidra vid bedömning av jordlagerns infiltrationsegenskaper/ genomsläpplighet samt behov av åtgärder kan exempelvis vara VA, Miljökontor, konsulter, Räddningstjänsten, Trafikverket, VAKA samt SGU.

Vid täta jordlager Sker föroreningen på mark bestående av exempelvis silt och lera kan det normalt sett vara relativt lugnt. Här är det viktigt att inte punktera det skyddande lagret av täta jordarter, genom att gräva för djupt. Här kan föroreningen ofta invallas (förhindra spridning) och sedan omhändertas ovanpå marken. Adsorbtionsmedel kan eventuellt användas. Därefter görs en försiktig bortgrävning av de jordmassor som är förorenade. Det är viktigt att snabbt få en bra bedömning av de markförhållanden som råder så att man är säker på att det verkligen rör sig om täta jordlager. Om leran är uppsprucken eller det är nära till grundvattnet kan det bli mer bråttom.

Vid genomsläppliga jordlager På genomsläpplig mark måste upptagning av flytande förorening ske snabbt. I sand och grus kan vissa föroreningar infiltrera och sjunka med upp till meter i timmen eller i extremfall ännu snabbare. Det är då viktigt med en snabb upptagning av föroreningen och snabb bortgrävning av förorenad jord, för att förhindra att föroreningen når ned och förorenar grundvattnet. Om föroreningen når ned till grundvattnet så kommer betydligt svårare och kostsamma saneringsåtgärder att behöva vidtas, som exempelvis borrning och installation av spärrbrunnar. Det är ett svårt arbete där utgången kan vara oviss.

Några saker att tänka på vid bortgrävning av förorening Det är ofta motiverat att mycket snabbt gräva bort de jordmassor som är förorenade. Ju längre tid man väntar, desto djupare når föroreningen och risken för att grundvattnet förorenas ökar. Men först måste värderas om det finns skyddande (täta) jordlager eller gummidukar som installerats i marken för att skydda vattentäkten, dessa ska inte ”punkteras” – se även rubriken ”Vid täta jordlager”. Några viktiga frågor att tänka på: Är grävningen räddningstjänst eller inte? Har restvärdesledare kopplats in/blivit informerad? Vem är beställare av åtgärderna? Ledningsutsättning Tillstånd från markägare (behövs ej vid räddningstjänst) Övriga eventuella tillstånd (behövs ej vid räddningstjänst) och avspärrning Hur ska bedömas att föroreningen är bortgrävd? Hur transporteras den förorenade jorden? Var läggs de förorenade jordmassorna? Bedöm säkerhet vid schaktgropen samt risk för ras i gropen Dokumentation, bland annat: * Notera synliga spår av förorening och djup under markytan * Notera eventuell lukt och djup * Ta regelbundet jordprov (i glasburkar med täta lock) och notera djup * Dokumentera med kamera Återställning (efter råd från sakkunnig)

Skyddar tjäle mot infiltration? Vintertid kan marken vara tjälad. Men man kan inte lita på att det i alla lägen ger ett bra skydd mot infiltration i marken. Det gäller speciellt i grovkorniga jordar (se bild). Observera att tjälen även kan lösas upp av vattenlösliga föroreningar som har en lägre fryspunkt än vatten.

Spärrbrunnar Om föroreningen når ned till grundvatten-förande jordlager, i vattentäktens tillrinnings-område, så består ofta saneringsarbetet av uppumpning av förorenat grundvatten i så kallade spärrbrunnar. Att anlägga spärrbrunnar är ett svårare arbete, som kräver hydrogeologisk kompetens. Det gäller att placera brunnarna så att man verkligen fångar in det förorenade grundvattnet. Det är ofta ett relativt kostsamt arbete. En viktig frågeställning blir även omhändertagande av uppumpat förorenat grundvatten. Då pumpning kan pågå under flera månader så det kan det röra sig om ansenliga mängder vatten, speciellt om det handlar om en större sand- och grusformation. I större sand- och grusformationer krävs ofta ett högre pumpflöde för att kunna fånga in det förorenade grundvattnet och ”spärra” så att föroreningen inte tar sig förbi spärrbrunnen/ saneringsbrunnen och följer med grundvattenflödet i riktning mot vattentäkten.

Infiltration från ytvatten Vid vissa grundvattentäkter infiltrerar ytvatten naturligt till grundvattnet, här måste infiltrationsområdena skyddas mot föroreningar. Det kan då exempelvis handla om akut utläggning av läns på ytvattnet för att styra bort olja från strandkanten vid infiltrationsområden eller på annat sätt skydda infiltrationsområdena. Vid andra vattentäkter infiltreras ytvatten i dammar för att fylla på kapaciteten av grundvatten. Om ytvattnet förorenas kan denna infiltration stängas av. Ofta finns en viss buffert i grundvattenmagasinet.

Vid berg i dagen I berget rinner grundvattnet i sprickor. Når föroreningar ned i berget är det svårt att genomföra en sanering och når föroreningen en bergborrad brunn finns nästan inget annat sätt än att pumpa tills föroreningen är borta. Vilket kan ta mycket lång tid innan vattnet är tjänligt igen. Därför är det viktigt att förhindra att en förorening når sprickor i berget som försörjer en vattentäkt. Det betyder att föroreningen måste tas innan den passerat jordlagren.

Ytvatten

Utsläpp nära en ytvattentäkt Olyckor vid ytvattentäkter kan få ett snabbt förlopp med risker för akuta störningar i dricksvattenproduktionen, speciellt om föroreningen når ytvattentäktens vattenintag. Vid utsläpp i tillrinningsområdet av ytvattentäkten är det bråttom med åtgärder för att förhindra vidare spridning till ytvattnet. Dessa åtgärder kan handla om: * Stoppa utsläppet och valla in den förorening som kommit ut * Stoppa spridning i eventuella vattendrag som sprider föroreningen vidare, med exempelvis länsar * Uppsugning/upptagning av förorening (adsorbtionsmedel kan eventuellt användas) * Överväg om föroreningen kan infiltrera till grundvatten, som sedan kan läcka ut till ytvattnet (jämför fliken om grundvatten) Viktigt är också förhindra andra spridningsvägar, som exempelvis via dagvattenledningar, dräneringsledningar eller andra rörgravar. Åtgärderna är även beroende på markens infiltrationsegenskaper och föroreningens egenskaper. Jämför rubriken om grundvatten.

Utsläpp når en ytvattentäkt Når en förorening en sjö eller vattendrag så sprids den vidare bland annat beroende av: * Aktuella flöden i genomströmmande vattendrag * Aktuella temperaturskiktningar i en sjö * Hur de aktuella vindarna förflyttar ytvatten * Aktuella isförhållanden * Det förorenande ämnets densitet och vattenlöslighet Åtgärder för att kartlägga spridningen: * Utspädningseffekter, föroreningens vattenlöslighet och densitet * Finns eller går det att sätta upp en hydrologisk modell (SMHI) för föroreningsspridning eller på annat sätt bedöma spridningen i en sjö eller vattendrag * Värdera hur aktuella flödes- och väderförhållanden påverkar spridningen? Åtgärder för att stoppa spridning kan vara * Utläggning av länsar eller självsugande länsar * Upptagning/uppsugning av förorening på vattenytan * Överväga om man bör stänga av dricksvattenintaget tills saneringen är färdig, eller tills föroreningen passerat intaget Åtgärderna är beroende av föroreningens egenskaper och recipienten (ytvattnets) storlek och form, flöde mm. Räddningstjänst, MSB, kustbevakningen med flera har utrustning. Aktörer som kan bidra vid bedömning kan exempelvis vara VA, miljökontor, SMHI, MSB, Kustbevakningen, Oljejouren, VAKA, konsulter, räddningstjänst, Trafikverket, VAKA samt SGU.

Aktörer

Kommunal räddningstjänst Räddningstjänst är räddningsinsatser som kommunen ansvarar för vid olyckor och överhängande fara för olyckor, med syfte att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö. Räddningstjänsten är ofta en viktig aktör vid olyckor vid vattentäkter. Statlig räddningstjänst omfattar flyg- och fjällräddningstjänst, samt räddningstjänst på Vänern, Vättern och Mälaren, efterforskning av försvunna personer, åtgärder vid utsläpp av radioaktiva ämnen och miljöräddningstjänst till sjöss (havet). Exempel på viktiga insatser är att motverka spridning av föroreningar i eller till råvattentäkten genom invallning, uppsugning, grävning och annan akut sanering. Räddningstjänsten kan också vara allmänt till hjälp vid en allvarlig händelse med den erfarenhet och kunskap de har om akut arbete, stab och ledning med mera. För att en insats ska kunna klassas som räddningstjänst ska den uppfylla fyra kriterier; * Behov av snabbt ingripande, * Hotade intressets vikt, * Kostnaderna för insatsen i relation till det som kan räddas * Omständigheterna i övrigt Är det akut bråttom med åtgärder vid en olycka vid vattentäkt, hotar olyckan hälsa/egendom/miljö, finns risk för att olyckan hotar stora värden och finns det ingen annan med ett ansvar som kan hantera olyckan på ett tillräckligt bra och snabbt sätt? Utifrån dessa frågeställningar kan en räddningsledare ta beslut om räddningstjänst.

Räddningsledare – Beslutsfattare Räddningsledaren utses av räddningschefen eller ansvarig myndighet och leder insatsen så länge räddningstjänst pågår. Räddningsledaren kan uppmana andra myndigheter att delta, besluta om tjänsteplikt, om ingrepp i annans rätt och beslutar även när räddningsinsatsen är avslutad. När en räddningsinsats är avslutad ska räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren om behovet av bevakning, restvärdesskydd, sanering eller återställning. När det gäller åtgärder utanför den akuta fasen (efter räddningstjänstläget) kopplas ofta en restvärdesledare in. Restvärdesledning kan påkallas tidigt av räddningsledaren, och fungera parallellt med räddningsinsatsen. Efter avslutad räddningstjänst pågår restvärdesräddning tills ansvariga försäkringsbolag eller andra tar över ansvaret för efterarbetet. Alla åtgärder, som sanering och återställning bekostas av den som ansvarar för föroreningen eller dess försäkringsbolag.. Gränsen för när den akuta räddningsinsatsen avslutas och när restvärdesinsatsen tar vid är ofta flytande och avgörs från fall till fall. Det finns några restvärdesledare som är miljörestvärdesledare. Deras roll och ansvar inbegriper att föreslå saneringsmål för den ansvariga tillsynsmyndigheten, samverka med andra myndigheter etc. Behörig att kalla ut restvärdesledare är räddningstjänsten, försäkringsbolag (avtalspartner) och ägare av mark eller fastighet.

Smittskyddsläkare Varje landsting har en smittskyddsläkare som har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet i det område där han eller hon verkar. Enligt Smittskyddslagen (2004:68) ska smittskyddsläkaren planera, organisera, leda smittskyddet, verka för effektivitet och samordning. Till smittskyddsläkarens uppgifter hör att planera och förbereda för situationer med epidemier eller allvarliga smittsamma sjukdomar. Smittskyddsläkaren upprättar beredskapsplaner för hantering av olika sådana situationer, så kallade epidemiplaner. Smittskyddsläkaren har överblick över sjukläget i regionen och har därför bra förutsättningar för att hitta mönster som tyder på livsmedels- eller dricksvattenburen smitta. Smittskyddsläkaren har expertkompetens inom epidemiologi och förmåga att, i samverkan med kontrollmyndigheten och berörda centrala myndigheter, genomföra en epidemiologisk utredning vid livsmedels- eller dricksvattenburen smitta. Smittskyddsläkaren svarar också för medicinsk rådgivning till allmänheten i en krissituation som innefattar smitta.

VA-förvaltning VA-förvaltningen/bolaget ansvarar för produktionen och distributionen där man har en skyldighet att leverera ett rent och hälsosamt dricksvatten. Som producent så ansvarar kommunen för att dricksvattnet är säkert och uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen. I samverkan med andra aktörer har därför VA ett ansvar för att se till att konsekvenserna av en olycka begränsas. VA-förvaltningen/bolaget har kunskaper om vattentäkten och dess tillrinningsområde. VA har tekniska kunskaper om utformning av brunnar i grundvattentäkter eller vattenintag i ytvattentäkter. VA-förvaltningen/bolaget har ansvaret för vattentäktens/vattenverkets drift. VA har kunskap om vilka konsumenter som vattentäkten/vattenverket försörjer. VA-förvaltningen/bolaget kan ge stöd åt räddningsledaren för att bedöma om räddningstjänst föreligger.

Miljöförvaltning Miljökontoret är tillsynsmyndighet i kommunen för miljöskydd, hälsoskydd, och livsmedel. Tillsynsmyndigheten har möjlighet att utföra rättelse på den felandes bekostnad med stöd av MB 26 kap.18§ utan föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör göras genast eller det finns andra särskilda skäl. Miljö har ofta kunskaper om vattentäkten och dess tillrinningsområde. Miljö har ansvar att skydda människor mot otjänligt dricksvatten. Miljö har en roll i att bedöma risker och risker på sikt för vattentäkten, samt en aktiv roll i att bedöma hälsokonsekvenser av ett förorenat dricksvatten. Miljö kan ge stöd i att bedöma akuta risker och risker på sikt för vattentäkten, om inte snabba och relevanta åtgärder genomförs.

Polismyndigheten Skall vid olycka utreda orsaken och klarlägga eventuellt brott. Bistår räddningstjänsten om begäran inkommer om trafikdirigering, söka berörda ägare m.m. Rikspolisstyrelsen har utformat föreskrifter och allmänna råd (FAP 200-1) som syftar till att svensk polis skall ha tillräcklig förmåga för att enskilt eller i samverkan med andra myndigheter och externa aktörer, kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i en CBRNE-miljö. Till exempel vid en transportolycka som kan innebära fara för människors liv eller hälsa, djur, egendom eller miljö.

SOS Alarm Ansvarar för nödnumret 112 inom Sverige. SOS-operatören har idag inga möjligheter att veta om olyckan skett inom ett vattenskyddsområde under förutsättning att man inte får den informationen vid inkommande larm. Utalarmering I varje kommun eller förbund beslutar räddningstjänstorganisationer själva vad och vem SOS Alarm skall larma ut vid olika typ-händelser. Dessa bedömningar skiljer sig alltså åt mellan olika räddningstjänster.

Miljörestvärdesledare När en räddningsinsats är avslutad ska räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren om behovet av bevakning, restvärdesskydd, sanering eller återställning. När det gäller åtgärder utanför den akuta fasen (räddningstjänstläget) kopplas ofta en restvärdesledare in. Restvärdesledaren representerar försäkringsbolagen eller annan avtalspartner och ska ta tillvara deras intresse på bästa sätt med olika snabba åtgärder på plats. Restvärdesledning kan påkallas tidigt av räddningsledaren, och fungera parallellt med räddningsinsatsen. Efter avslutad räddningstjänst pågår restvärdesräddning tills ansvariga försäkringsbolag eller andra tar över ansvaret för efterarbetet. Alla åtgärder, som sanering och återställning bekostas av den som ansvarar för föroreningen eller dess försäkringsbolag. Gränsen för när den akuta räddningsinsatsen avslutas och när restvärdesinsatsen tar vid är ofta flytande och avgörs från fall till fall. Det finns några få restvärdesledare som är miljörestvärdesledare. Deras roll och ansvar inbegriper att utforma saneringsmål för den ansvariga myndigheten, samverka med andra myndigheter etc. Behörig att kalla ut restvärdesledare är räddningstjänsten, försäkringsbolag (avtalspartner) och ägare av mark eller fastighet.

VAKA VAKA är en stödfunktion som nås dygnet runt via SOS-alarm på tel. 020-30 20 30. VAKA ger stöd till kommuner och regioner som drabbats eller kan komma att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen. VAKA består av personer från dricksvattenproduktion, miljöskydd, laboratorieverksamhet och räddningstjänst. Gruppen har en stor samlad erfarenhet av olika händelser. VAKA har tillgång till ett brett expertnätverk (myndigheter m.fl.) som nyttjas i varje unik situation. Gruppen är specialutbildad för detta uppdrag och vidareutbildas kontinuerligt. VAKA:s huvudman är Livsmedelsverket. Du som ringer (larmar) tänk på följande: * Du skall vara behorig (VA-chef, chef Miljö och hälsoskydd, räddningschef, kommunchef) eller ha fått delegation av annan behörig att kontakta VAKA. * Meddela SOS-alarm om problemet kortfattat, enkelt och klart. * VAKA handlägger endast akuta problem. * VAKA:s medverkan är för narvarande kostnadsfri för kommunen.

Kustbevakningen Kustbevakningen är en civil statlig myndighet som ansvarar för sjöövervakning och räddningstjänst till sjöss i hav (utanför kommunala hamnar), Vänern, Vättern (miljöräddningstjänst) och Mälaren. Kustbevakningen har regeringens uppdrag att svara för oljebekämpningen inom dessa områden. Kustbevakningen har även flygplan för sjöövervakning som bidrar till en hög beredskap för miljö- och sjöräddningsinsatser till sjöss.

Verksamhetsutövare Det kan finnas olika verksamhetsutövare vid en olycka. Det kan exempelvis vara transportföretag, väghållare, andra verksamheter, markägare med flera. Det är viktigt att det tidigt klargörs vem som är ansvarig verksamhetsutövare för föroreningen; denne eller dennes försäkringsbolag ansvarar för saneringsåtgärder – som godkänns av tillsynsmyndigheten. Kontakt med markägaren och/eller andra nyttjanderättsinnehavare bör alltid ske, även om de inte är ansvarig för olyckan.

VA-/mark-/vattenkonsult Ofta finns en eller flera konsulter som gjort olika utredningar kring en kommuns vattenförsörjning. Speciellt de konsulter som har gjort studier kring själva vattentäkten och vattentäktens skyddsområde kan ha värdefulla kunskaper om vattenflöden, spridningsvägar för föroreningar, mm. VA-förvaltningen har ofta varit beställaren av dessa utredningar och har då ofta namn på de konsulter som kan bidra vid en olycka. Konsulter kan också ha expertkunskaper om miljöföroreningars egenskaper och förslag på lämpliga saneringsmetoder, mm.

Livsmedelsverket, MSB, SGU, SMHI Livsmedelsverket ställer krav på dricksvattnets kvalitet i dricksvattenföreskrifter. Livsmedelsverket har olika experter som kan rådfrågas vid förorenat vatten. Livsmedelverket har även experter på säkerhets - och krisberedskapsfrågor inom dricksvattenförsörjning. Livsmedelsverket är huvudman för VAKA och har en tjänsteman i beredskap (TiB). MSB (Myndigheten för säkerhet och beredskap) har uppgiften att utveckla och stödja samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. När en allvarlig olycka eller kris inträffar kan MSB ge stöd. MSB har en tjänsteman i beredskap (TiB). MSB har också RIB som är en informationskälla för alla som arbetar inom området samhällsskydd och beredskap, till exempel brandmän, poliser, transportörer, sjukvårdspersonal, kustbevakare och kommunala tjänstemän. I programpaketet RIB finns bland annat information om farliga ämnen, resurser och ett bibliotek som innehåller mer än 15 700 dokument och filmer. SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) är en expertmyndighet för berg, jord och grundvatten, som har kartmaterial, data samt olika experter som kan rådfrågas om mark- och grundvattenförhållanden. SMHI kan förutom väderprognoser hjälpa till med flödesprognoser samt även i vissa fall beräkna och bedöma spridning av föroreningar i sjöar och vattendrag. SMHI har en vakthavande meteorolog och en vakthavande hydrolog.

Laboratorier Laboratorier kan genomföra analyser och bidra med instruktioner/råd över hur prover ska tas för att få bra analyser. Livsmedelsverket kan analyser för virus och parasiter i vatten. Innan prover tas är det bra att kontakta relevant laboratorium för att få rätt provburkar, information om vilka analyser som kan krävas, analysgränser etc.

Länsstyrelsen Länsstyrelsen Har tillsynsansvaret för kommunerna och vattenskyddsområden enligt flera agstiftningar. Länsstyrelsen skall informeras av räddningstjänsten vid en olycka som inneburit att miljön blivit skadad, 6 kap.1§ förordningen om skydd mot olyckor. Länsstyrelsen har funktionen tjänsteman i beredskap (TIB) dygnet runt.

Kommunikation

Alltid vid mediakontakter: Ta god tid på dig Tänk efter innan du svarar Håll dig inom ditt eget område Säg om du inte vet, kan eller får svara på frågan Håll dig till fakta Antag att allt är ”on the record” Var bestämd rättvis och ärlig Visa empati med de drabbade (vid kris) Visa på handlingskraft – ”väg ut ur händelsen” (vid kris)   Aldrig vid mediakontakter: Ljuga, gissa eller ha egna teorier Bli upprörd eller förbannad Låta situationen eller reportern stressa dig Använda fikonspråk eller fackspråk Diskutera hemligstämplad information Använda uttrycket ”ingen kommentar” Tala om sådant som ligger utanför ditt yrkesområde   Särskilda möjligheter att nå ut i media i brådskande fall. (VMA) I situationer då ordinarie kontakter med media inte bedöms vara tillfredställande finns två möjligheter att nå ut till allmänheten via tv och radio. Den ena kallas VMA (information) eller myndighetsmeddelande och den andra kallas VMA (varning). VMA (varning) kan endast några få aktörer aktivera. Vanligtvis kan räddningsledare och räddningschef aktivera en VMA varning, samt i vissa fall även polis eller smittskyddsläkare. (Mer information har räddningstjänsten eller läs mer på www.msb.se)